Har sitter man pa mitt nyfunna internetkafe. Man gor sig snabbt kand i denna stad. Snubben visste precis vad jag ville ha;dvs. en dator med headset. Fantastiskt!!Nu lyssnat man pa Mano Negras, "Señor Matanza " och ater sig mat pa jordnotter blandade med stora, saftiga russin och kanner sig difust belaten med denna dag. I alla fall i jamforelse med gardagen var denna dag inte lika handelserik men likval ok. Har precis haft en engelska lektion och fyllt hela min vaska med choklad efterat....och oroa er inte, jag blir inte mutat eller natt. En del elever vill bara visa sin uppskattning... det ar allt. Appropa mina elever sa ar det helt underbart att undervisa manniskor ett sprak helt fran borjan. Gladjen i deras blickar nar de gar ut och upprepar en mening de lart sig pa lektionen ar vart sa mycket for mig. Eller som idag, nar vi lat dem stalla sig upp och infor klassen beratta pa engelska varfor de gillar en vis arstid, och de sakta, och nogval lite osakert, fick till sina meningar sa slag mitt, i raktnerstigande led, arvda lararhjarta gladje slag!!! Igar slog inte bara mitt lararhjarta utan aven mitt feministhjarta starka, emanciperade slag. Vi hade en lite mer avanserad engelska lektion med ca. 6 personer. Amnet var den interationella kvinnodagen. For mig var det fascinerande att lyssna och inte explodera av ilska pa alla "matcho" uttalanden som artikulerades hejvilt i klassrummet. Bland annat "Women are about to dominate the world, just look, hundered years ago or more they were not aloud to walk on the streets. Now they break mens hearts!" eller klassikern "God created the man to be stronger then the women and therefore it is against gods will that she dominates the world" (OBS: meningarna ar av mig omformulerade i sprakligt syfte...) Harligt var det i alla fall att dessa uttalanden agde rum under min engelska lektion da jag sakta, men sakert kunde trycka ner dessa uttalanden till sma,osynliga, blanka ord och istallet lyfta fram en aldre kvinnas rost som svarade pa min fraga om det ar jamstallt i Colombia och i varlden for den delen "It is not equal here because men won't let go of the power, they want to sustain a hierarchial society and this "machoism" is bad!" I denna stund ville jag vrala, precis som Kathleen Hanna skulle ha gjort, "Keep on liv'n" och allt vad den laten symboliserar!
Jag ma undervisa mycket, men det ar dock inte det anda jag gor om dagarna. Forra veckan var jag tex. halvt frivilligt, och lyssnade pa Coldplay helt gratis + en middag, skjuts dit och hem anda fram till min port. En ytterligare "Charlie" historia foljer harmed. "Charlie" kom in pa vart kontor och sa att han kopt biljetter till sina "tyskar"(INKLUSIVE mig; oh lord, you gotta help me move away this label from my face: I AM NOT GERMAN). Hursomhelst, bilen, dvs; den glansande Porschen stod vantandes pa oss tre kl. 17.30. "Charlie" foljd av sina fem livvakter skjutsade oss hem till hans hus. Val i hans hus gjorde hans hushallerska mat till oss och hans mor som ocksa var dar. Darefter begav vi oss till konserten med biljetter varda ca. 1500 st. som "Charlie" hade kopt till oss ca. 10 personer. Val vid konserten kom vi forvanansvart snabbt in. Charlie, standigt pratande i telefonen, har manga kontakter och typ overallt (man kan ju inte sluta undra varfor.....) sa sjalvklatr kom vi snabbt in och snabbt ut. Innan konserten lat han presentera oss for Colombias president (Uribe)
son som ocksa trodde jag var tysk! Fick en kyss pa kinden (halsningskutym) och sedan satte konserten igang. Slogs av alldeles for mycket nostalgi (nu syftar jag pa min tid i London) och detta framforallt nar "Politics" spelades och Chris Martin vralade "Open up your eyes"....kandes som nagot behovligt i den kontexten jag befann mig i .... Resten av konserten genomsyrades dock av, enligt mina matt, kristen retorik nagot som givetvis gick hem i detta land!(Men ack ej hos mig) F.o. var detta forsta gangen Coldplay spelade i Colombia! Sedan blev man skjutsad hem av en av "Charlies" livvakter som jobbar antingen 6.00 -18.00 eller 18.00 - 6.00 for denna, troligen, valdigt inflytesrika man... (med tanke pa att han ena dagen ater lunch med presidentens sekreterare och kanner hans son typ som om det vore hans egna sa lar han nog ha ett och annat att saga till om....eller vad vet jag... men skumt ar det allt.)
Helgen var ocksa mycket handelserik. I fredags blev det en till konsert; gratis salsa for hela slanten! Det var helt fantastiskt! Fem trumboner och jag tankte pa Hanna Lafveskans Edström och hur mycket jag saknar att sjunga och spela musik pa en serios niva! I lordags blev det sport for hela slanten; jogging i parken, basket, vollyball och lite senare salsa! I sondags blev det fin- frukost med min familj (choklad,agg,vit fralla och kaffe) och kaffe med Francesska, min tyskkompanjon. Helt enkelt borjar man nu finna sig lite mer till ratta och rutiner borjar utarta sig. Jag tanker fortfarande mer an en gang varje dag att jag skulle vilja vara hemma med alla, men tanker aven att jag har valdigt tur att jag fatt denna mojlighet att fa lara kanna detta land. Det ar fortfarande ofattbart att jag verkligen ar har pa andra sidan jorden och lar mig ett nytt sprak. Samtidigt borjar en vardag infinna sig, t.ex. joggar jag varje morgon i min park, basket pa lordagar och dans pa kvallen...
Na, nu maste jag hem...hungrar ihjal har!
¡Hasta luego!
tisdag 9 mars 2010
onsdag 24 februari 2010
Magsjuk och trott pa tristesen
Har spytt i typ en dag nu. Har inte kunnat behalla nagon mat overhuvudtaget. Vill aldrig mer ata ris igen...men inser att jag ar sa illa tvungen i detta land. Har atit typ fem sma yoghurts nu... grymt sotade som vanligt trots den numera enligt mig ganska intetsagande ettiketten "Natural". Sedan nar var det naturellt att ha typ 30 % socker och minst lika mycket sotningsmedel i en yoghurt????Nar jag kommer hem kommer jag sitta minst tre dagar i koket och bara ata mat utan socker i.... Nederlaget halsomassigt forstarktes med tristessen av att kolla pa minst 5 gamla amerikanska B-dokumentarer.Bland annat sag jag pa en dokumentar om sjalvmordshoppare, grymt upplyftande!Sedan toppmodels... och sedan de aldsta Beverly Hills programmen, tanka sig...innan David och Donna var tillsammans och jag hade totalt glomt bort att Steve och Kelly var tillsammans innan Kelly satsade pa Brandom och sedan Dylan etc. Helt galet!
Utover allt TV -tittande (vilket det blir ganska mycket av just nu...) har jag spenderat en dag i sondags pa typiskt colombianskt satt. Jag och de andra tva tyskarna akte till bar kollega i norra delen av Bogotà. Det tog ca. 1.5 h att ta sig ditt. Vi at varldens storsta lunch; tapastavling(jag at tre, rekordet var 6) och var pa sondagsgudtjanst. Kyrkan var fylld av manniskor och ikoner som jag draglade over i ca. en timme(alltsa ikonerna) Om man bara kunde fa allt utan religionen tankte jag... men prasten var helgalen.... typ som den dar galna prasten i "tre kroner"... sa ratt sa glad att ta sig darifran var man allt, sedan gick vi till ett bibliotek och sedan till tva stora shoppingcenter som familjen stolt visade upp.
Lordagen borjade bra, jag smajoggade som vanligt i parken bredvid mitt hus. Sedan stack jag till "Centro con andino", vilket ar det dyraste stallet i stan, for att kaka lunch med min kompis Allison och hennes kompis Jose. Vi at traditionell colomiansk lunch. Majssoppa gjord pa (tror jag) mjol, majs och mjolk + nagot sott till det. Sedan den standiga kombinationen; ris,potatis,agg och en och annan gronsak. Jag at som en hast da jag inte atit mer an en fralla till frulle. Sedan pa kvallen var planen att jag skulle sticka pa "ojos de brujos". Jag var hel overtygad om att jag skulle fa sallskap av en galen konstnar som kopt min biljett. Dock sa hade blivit ett snarre missforstand... nagot i "lost in translation" stil skulle jag lugnt vilja pasta. Nar jag motte Fabian, som den galna konstnaren heter(som egentligen ar en ganska vanlig colombiansk kille men galen i denna situation anser jag), insag jag att han inte skulle ga pa konserten, utan jag skulle ga pa den helt sjalv... Han gav mig min biljett och nagon annans student ID. som jag, enligt hans goda tro, skulle komma in med. HAHAHA tankte jag., att jag har morkt innebar inte att jag ser colombiansk ut. Jag ma se ut som en student, men ack nej, jag skulle aldrig kunna ta mig ut ur en situation pa spanska som latt skulle kunna ha uppstatt med ett falskt leg. Jag ma vara galen ibland, men nog har jag inte studerat juridik i 2,5 ar for att aka dit pa falskt intygande, framforallt inte i Colombia! Dessutom skulle jag ta mig dit och hem alldeles ensam, nagot som sannerligen latt kunde ha slutat i katastrof. Nej, jag sparar pa katastrofer tills de blir ett oundvikligt faktum...vilket jag helst inte gor medvetet... Lite aldre och visare ringde jag upp min van Alison, vi lyckades efter mycket "lost in translation" ta oss till en nara biograf och avslutade dagen med filmen "Wolfman" pa spanska och hur mycket popcorn som helst som jag sjalvfallet tappade ut over golvet.
Jag sparar min oanvanda biljett som ett minne av mina sprakliga forvirringar har och faktumet att jag blivit aldre och visare. Numera gor jag inte helt galna saker utan att tanka vad syftet med dem ar. Risken att hamna i trubbel kanske var hogst 30 % men anda, inte vart den,... har ju manniskor darhemma som jag vill hem till.
Nu ska jag ringa min kara papps da det ar hans fodelsedag!
Chao!
Utover allt TV -tittande (vilket det blir ganska mycket av just nu...) har jag spenderat en dag i sondags pa typiskt colombianskt satt. Jag och de andra tva tyskarna akte till bar kollega i norra delen av Bogotà. Det tog ca. 1.5 h att ta sig ditt. Vi at varldens storsta lunch; tapastavling(jag at tre, rekordet var 6) och var pa sondagsgudtjanst. Kyrkan var fylld av manniskor och ikoner som jag draglade over i ca. en timme(alltsa ikonerna) Om man bara kunde fa allt utan religionen tankte jag... men prasten var helgalen.... typ som den dar galna prasten i "tre kroner"... sa ratt sa glad att ta sig darifran var man allt, sedan gick vi till ett bibliotek och sedan till tva stora shoppingcenter som familjen stolt visade upp.
Lordagen borjade bra, jag smajoggade som vanligt i parken bredvid mitt hus. Sedan stack jag till "Centro con andino", vilket ar det dyraste stallet i stan, for att kaka lunch med min kompis Allison och hennes kompis Jose. Vi at traditionell colomiansk lunch. Majssoppa gjord pa (tror jag) mjol, majs och mjolk + nagot sott till det. Sedan den standiga kombinationen; ris,potatis,agg och en och annan gronsak. Jag at som en hast da jag inte atit mer an en fralla till frulle. Sedan pa kvallen var planen att jag skulle sticka pa "ojos de brujos". Jag var hel overtygad om att jag skulle fa sallskap av en galen konstnar som kopt min biljett. Dock sa hade blivit ett snarre missforstand... nagot i "lost in translation" stil skulle jag lugnt vilja pasta. Nar jag motte Fabian, som den galna konstnaren heter(som egentligen ar en ganska vanlig colombiansk kille men galen i denna situation anser jag), insag jag att han inte skulle ga pa konserten, utan jag skulle ga pa den helt sjalv... Han gav mig min biljett och nagon annans student ID. som jag, enligt hans goda tro, skulle komma in med. HAHAHA tankte jag., att jag har morkt innebar inte att jag ser colombiansk ut. Jag ma se ut som en student, men ack nej, jag skulle aldrig kunna ta mig ut ur en situation pa spanska som latt skulle kunna ha uppstatt med ett falskt leg. Jag ma vara galen ibland, men nog har jag inte studerat juridik i 2,5 ar for att aka dit pa falskt intygande, framforallt inte i Colombia! Dessutom skulle jag ta mig dit och hem alldeles ensam, nagot som sannerligen latt kunde ha slutat i katastrof. Nej, jag sparar pa katastrofer tills de blir ett oundvikligt faktum...vilket jag helst inte gor medvetet... Lite aldre och visare ringde jag upp min van Alison, vi lyckades efter mycket "lost in translation" ta oss till en nara biograf och avslutade dagen med filmen "Wolfman" pa spanska och hur mycket popcorn som helst som jag sjalvfallet tappade ut over golvet.
Jag sparar min oanvanda biljett som ett minne av mina sprakliga forvirringar har och faktumet att jag blivit aldre och visare. Numera gor jag inte helt galna saker utan att tanka vad syftet med dem ar. Risken att hamna i trubbel kanske var hogst 30 % men anda, inte vart den,... har ju manniskor darhemma som jag vill hem till.
Nu ska jag ringa min kara papps da det ar hans fodelsedag!
Chao!
måndag 22 februari 2010
lördag 20 februari 2010
Kulturkrock? Hemlangtan? Jobbiga tyskar?
Ok..har varit har i nastan en manad nu. Det kanns som hur lange sen som helst jag bodde i Sverige, men samtidigt har tiden gatt valdigt fort. Mina upplevelser fram tills nu har rent utsagt varit blandade. Jag skulle ljuga om jag sa att jag tycker att det ar fantastiskt har! Helt arligt tror jag att jag upplever for tredje gangen i mitt liv en snarre kulturkrock. Det jag irriterar mig mest pa som stockholmsbo och X - londonbo ar att allt tar en evighet har. Bussarna ar proppfulla av manniskor och man drar sig inte for att ta det tillfallet i akt och "taffsa" lite nar man anda star en mm. ifran varandra. I forrgar hade jag min varsta bussupplevelse pa "transmillenium" nar jag skulle aka hem med tva kompisar fran centrum. Bussen vi akte med var sa full sa att man inte kunde andas. En acklig gubbe brevid mig tog verkligen tillfallet i akt och tryckte sin, med all sakerhet, 50- ariga gubbhack mot min mage. Mannen brevid mig sag det och jag holl pa att do. Jag drog mig upp i stangen over mitt huvud, men det var omojligt att ta sig loss. Kom till slut ut ur bussen och kunde andas igen. Sedan ar det standiga problemet da man ska ga in och ut ifran bussarna. Man vantar inte pa att de utstigande stigit ut utan istallet far alla in i varandra och svar argt at varandra. Pa det mindre bussarna, de sa kallade "Buscetas" eller "collectivo"(smabussar som man ropar in precis som en taxi....dvs. det finns inga busshallsplatser)far jag knappt plats i. De ar rent utsagt livsfarliga da busschaufforerna slapper in hurmangasomhelst..... vilket inte ar tillatet egentligen. Jag aker med dessa varje morgon till mitt "jobb". Det gar knappt att andas under resan och jag kommer aldrig mer klaga pa att tunnelbanan i stockholm ar jobbig da folk i vart fall haller ett avstand! Sist, men inte minst har vi min lilla forundran over volymen pa manniskors tal. Har skriks det nar man pratar med andra, i telefon och overallt i.o. pa gator och torg. De varsta ar forsaljarna. Forsta veckan trodde jag seriost att dessa var sjukt forbannade och ville ha nagot, sedan insag jag att de bara saljer juice. Just nu sitter jag pa ett interntkafe dar de skriker som om det vore krig. Men de sager bara artiga fraser till varandra. Detsamma galler min "colombianska" syster har. Det spelar ingen roll om klockan ar 23.30,05.30 eller mitt pa dagen. Volymen pa hennes rost ar densamma som nar jag brakade med min far for 10 ar sedan. (de sk. tonarsgralen) Jag sitter spand hela kvallarna for jag tror att hon ar arg pa nagot. Likasa min "mama", nar hon oppnar munnen ekar det over hela huset. Min far, (riktiga) skulle do har... om du laser detta mamma sa vet du vad jag menar... Utover dessa saker ar jag valdigt trott pa att alla forsoker blasa en pa pengar. Har ses jag som en rik europè som man kan ta mer betalt for. Jamt maste jag vara noga med att de vager t.ex. frukten och gronsakerna sa att jag inte behover betala ett ockerpris.
Ojoj,... mycket klagan...Men jag tanker inte ga omkring och saga att jag trivs fantastiskt i detta land.Men jag trivs bra i min familj. Tanten som jag bor med verkar gilla mig och jag henne. Haromdagen fragade hon mig om jag trivdes och var nojd, vilket jag gor och sa aven att jag gor. Hennes svar var detsamma som mitt! Jag har fatt en egen tv pa mitt rum (for forsta gangen pa ca. 6 ar har jag en tv i mitt hem)Jag tittar hela kvallarna pa spansk (eller engelsk med spansktext)film, matprogram,barnprogram och sapopror. Det ar gotta. Igar dissade jag en utgang for mitt TV:tittande....men mest pga av jag var dodstrott. At feting chokladen och drack sott kaffe....
Trottheten ar standigt narvarande... inte pga av stress och mycket jobb utan snarare tvartom. Jag ar overflodig i mitt projekt och har inte mycket att gora mer an lite engelskalektioner. Just nu kanns det aven som om jag avskyr allt som har med Tyskland att gora. Forstar min far som flydde landet. Pa mitt projekt fanns det redan tva volontarer som varit dar i ett halvar. Trakigt nog var dessa tyskar och (annu mer trakigt nog )var dessa tva tjejer i tjugoarsalder, fran ovre medelklassen i Tyskland med ett "kolonialiskt" tankande skulle jag lite harddraget saga...(ok jag kan overdriva ibland nar jag ar irriterad pa nagon) Deras utgangspunkt i lektionerna ar "dessa manniskor hinner inte lara sig mycket pa en timme och darfor gor vi det sa simpelt man kan tanka sig".... Detta kan jag acceptera da det delvis stammer, en timme ar valdigt kort... MEN att de har infort en "regel" "fem minuter sena och ni kommer inte in!, -de maste lara sig att komma i tid... som de sjalva sager... JAG DOR!! Prick kl.15.00 nar vi slutar ar tyskarna ut ur porten. De tycker att det ar skont att "Charlie" ar sa trevlig mot dem.... att nagon uppskattar deras fantastiskt, frivilliga och svara jobb! JAG DOR,JAG DOR! Tro 'et eller ej! Detta ar "typiskt tyskt" i alla fall vad galler femminutersregeln. Vad galler tjejernas attityd till manniskorna har och annan kultur ar typiskt privilligerade vasterlandska kids/manniskors installning. Dvs; vi maste lara dem har hur man ska leva! JAG DOR, JAG DOR, JAG DOR!!
Ja,ja.... en blogg ar till for allt mojligt. Just nu ar min till for att ta ut mina aggressioner som jag oundvikligen kanner! Avskyr givitvis inte alla tyskar... och att skylla deras beteende pa deras nation vore valdigt rasistiskt och intolerant... Men faktumet att installningen ar "vasterlandsk" kan man inte komma ifran. Deras attityd infor manniskorna har och ideellt arbete skrammer mig lite... For mig ar det ideella arbetet nagonting jag behover gora for att jag kanner en forbannad skyldighet med tanke pa min uppvaxt och allt jag fatt under denna. Att lara mina elever engelska och andra sprak ar nyckeln for manga av dem till arbete och en battre levnadsstandard. Det ar absolut en bra garning...men jag ar ju inget helgon for det som blir behandlad som en kandis som dessa tva tyskar verkar gilla. Som sagt, det ar en forbannad skyldighet for mig som privilligerad svensk att gora nagot... aven om jag inte kan gora sa mycket annu.....
Nu ska jag njuta av min ledighet och forsoka glomma alla jobbiga saker tills pa sondag/mandag. Jag ska snart traffa Alison, en annan volontar fran england och senare Fabian + hans kompisar dricka cocktails och sedan kolla pa Ojos de Brujos! Det ska bli mer an skoj!!
Seeya!
Ojoj,... mycket klagan...Men jag tanker inte ga omkring och saga att jag trivs fantastiskt i detta land.Men jag trivs bra i min familj. Tanten som jag bor med verkar gilla mig och jag henne. Haromdagen fragade hon mig om jag trivdes och var nojd, vilket jag gor och sa aven att jag gor. Hennes svar var detsamma som mitt! Jag har fatt en egen tv pa mitt rum (for forsta gangen pa ca. 6 ar har jag en tv i mitt hem)Jag tittar hela kvallarna pa spansk (eller engelsk med spansktext)film, matprogram,barnprogram och sapopror. Det ar gotta. Igar dissade jag en utgang for mitt TV:tittande....men mest pga av jag var dodstrott. At feting chokladen och drack sott kaffe....
Trottheten ar standigt narvarande... inte pga av stress och mycket jobb utan snarare tvartom. Jag ar overflodig i mitt projekt och har inte mycket att gora mer an lite engelskalektioner. Just nu kanns det aven som om jag avskyr allt som har med Tyskland att gora. Forstar min far som flydde landet. Pa mitt projekt fanns det redan tva volontarer som varit dar i ett halvar. Trakigt nog var dessa tyskar och (annu mer trakigt nog )var dessa tva tjejer i tjugoarsalder, fran ovre medelklassen i Tyskland med ett "kolonialiskt" tankande skulle jag lite harddraget saga...(ok jag kan overdriva ibland nar jag ar irriterad pa nagon) Deras utgangspunkt i lektionerna ar "dessa manniskor hinner inte lara sig mycket pa en timme och darfor gor vi det sa simpelt man kan tanka sig".... Detta kan jag acceptera da det delvis stammer, en timme ar valdigt kort... MEN att de har infort en "regel" "fem minuter sena och ni kommer inte in!, -de maste lara sig att komma i tid... som de sjalva sager... JAG DOR!! Prick kl.15.00 nar vi slutar ar tyskarna ut ur porten. De tycker att det ar skont att "Charlie" ar sa trevlig mot dem.... att nagon uppskattar deras fantastiskt, frivilliga och svara jobb! JAG DOR,JAG DOR! Tro 'et eller ej! Detta ar "typiskt tyskt" i alla fall vad galler femminutersregeln. Vad galler tjejernas attityd till manniskorna har och annan kultur ar typiskt privilligerade vasterlandska kids/manniskors installning. Dvs; vi maste lara dem har hur man ska leva! JAG DOR, JAG DOR, JAG DOR!!
Ja,ja.... en blogg ar till for allt mojligt. Just nu ar min till for att ta ut mina aggressioner som jag oundvikligen kanner! Avskyr givitvis inte alla tyskar... och att skylla deras beteende pa deras nation vore valdigt rasistiskt och intolerant... Men faktumet att installningen ar "vasterlandsk" kan man inte komma ifran. Deras attityd infor manniskorna har och ideellt arbete skrammer mig lite... For mig ar det ideella arbetet nagonting jag behover gora for att jag kanner en forbannad skyldighet med tanke pa min uppvaxt och allt jag fatt under denna. Att lara mina elever engelska och andra sprak ar nyckeln for manga av dem till arbete och en battre levnadsstandard. Det ar absolut en bra garning...men jag ar ju inget helgon for det som blir behandlad som en kandis som dessa tva tyskar verkar gilla. Som sagt, det ar en forbannad skyldighet for mig som privilligerad svensk att gora nagot... aven om jag inte kan gora sa mycket annu.....
Nu ska jag njuta av min ledighet och forsoka glomma alla jobbiga saker tills pa sondag/mandag. Jag ska snart traffa Alison, en annan volontar fran england och senare Fabian + hans kompisar dricka cocktails och sedan kolla pa Ojos de Brujos! Det ska bli mer an skoj!!
Seeya!
måndag 15 februari 2010
"Sin carne, por favor - claro, es SIN carne" (NOT)
Sitter har pa mitt vanliga interntkaffe. Snubben kanner mig och jag behover inte langre saga till honom att jag vill ha ett headset. Kommer precis ifran mitt jobb. Dagen har bestatt av en intensiv timmes lektion pa engelska och 5 segaste i varlden. Jag har atit kott for forsta gangen pa 12 ar. Fick en tallrick pasta "utan kott" (Sin carne), men efter nagra tuggor insag jag till min forskrackelse att sa inte var fallet. Kul, tankte jag, och svalde kanske en liter vatten... Tror inte jag kommer ata dar igen. De far tycka vad de vill, kosta vad det kostar att ata nagon annanstanns, men jag tanker inte kompromissa pa denna bit.
Nu har jag varit pa mitt projekt i mer an en vecka. Projektet heter "Servimos" och ar en stiftelse skapad av ett foretag/en bank. Servimos ar ett center bestaende av ett bibliotek, bageri och ett dagis/forskola. Jag hanger mest i bibloteket, men kommer aven att hanga i bageriet + har engelska lektioner for kids pa dagiset. Mina arbetsuppgifter bestar framst av att lara ut engelska, men jag hjalper aven till lite i tyskaundervisningen. Idag har jag haft "advance english/conversation", dvs. den svarare nivan av tre nivaer. Det ar ca. 15 personer i klassen och dessa ar mellan 15-50 ar gamla. Det tog ca. en timme for dessa att presentera sitt namn,yrke,alder,familj,intressen och drommar. Med andra ord, engelskakunskaperna ar ganska sma. Valdigt fa talar engelska har och de som gor det har antingen bott utomlands eller har foraldrar som kan betala for en dyr skola. Imorgon ska jag ha min forsta engelska baskurs. Jag kommer nog halla pa med alfabetet typ hela timmen, men jag gillar det! De vill verkligen lara sig engelska da det ar nyckeln till manga jobb och utomlandsvistelser. Jag forsoker lara dem allt jag kan!
Nar jag inte undervisar engelska hanger jag mest omkring i biblioteket. Centret ar till for allmanheten, men dit kommer framst kids som gar pa skolorna runt omkring centret eller som bor i sjalva centret under veckorna. Manga kommer ifran tuffa familjeforhallanden. En hel del har foraldrar som ar/eller var/ missbrukare pa nagot vis. Nagra blir slagna hemma. Iborjan av mars ska jag och de andra tva voluntarerna pa centret halsa pa barnen och deras foraldrar for att samla information om deras familjesituation. Jag tror att det kommer att bli intressant, men givetvis ocksa valdigt jobbigt och sorgligt. Vi kommer forst intervjua barn+foraldrar tillsammans och sedan barnen enskilt.
I ovrigt sa kanner jag mig ganska overflodig pa projektet da det redan finns tva volontarer och under dagarna nar vi ar dar jobbar eller gar de flesta i skolan. I fredags var vi 4 personer som hjalpte till att sortera ett 20 tal filer; en skrev ettiketer, en sorterade papper, en la dem i mappar och en sorterade in mapparna i bokstavsordning (det var jag!). Just nu ar det ok med denna syssloloshet da jag haller pa for fullt att lara mig spanska, men det kanns lite trist nar jag vet att jag ar kapabel att prestera mycket mer och snabbare. Dock kanns det litet som att de andra volontarerna garna ser att jag inte gor mer an dem. Jag forsoker att ha talamod nu iborjan, an sa lange kan jag inte ta sa manga egna iniativ da min spanska inte den basta...
Spanskan ar det andra som bor namnas nagra ord om... och med det att saga bokstavligen nagra ord; det gar framat, inte bakat. Jag lar mig nytt varje dag och forstar relativt bra. Lar mig snabbt. Det kommer nog bli bra.
Det tredje bor namnas ar att jag har varit lite sjuk varfor jag fick bege mig till akuten i forra veckan for att fa antibiotika. En ytterligare vanta-i-6-timmar-pa-sjukhuset-erfarenhet for Fanny Lingqvist. Har gjort exakt samma sak for fem ar sedan i London nar jag blev sjuk. Fick vanta i ca. 1 timme for att komma in till en lakare, sedan, val inne hos lakaren,forsoka forklara mina syntom samtidigt som den stressade lakaren klamde pa min mage och tog tempen, sedan ner till labbet for att ta mitt andra blodprov i detta land + ett urinprov och till sist upp till den stressade lakaren som fick fler och fler rynkor i pannan. Fick vanta i 3 timmar pa mitt resultat som var helt ok. Visste inte vart eller till vem jag skulle ga, fick svara pa alla mojliga fragor, blev skickad hit och dit hela tiden. Allt gick bra till slut, men var nara pa att brista i gratt manga ganger, vilket var forstaerligt da min mage var mer an tom. Nu mar jag i alla fall mycket battre och det firades i helgen!
I lordags var jag tillsammans med en annan volontar, Allison, och en colombian, Fabian, pa Boteromuseet. Det var gotta, vi hade det riktigt trevligt. Fabians engelska ar lite battre an min spanska, och Allisons spanska ar ungefar som min. Det blev lite av "lost-in-translation" kansla helt enkelt. Fabian forklarade tavlorna och jag och Allison nickade och halvt forstaende. Sedan larde Fabian oss alla fula ord. Pa kvallen skulle jag egentligen ut med ett gang tyskar till det flashigaste stallet i Bogotà. Jag andrade mig i sista stund. Ringde Allison och Fabian och sa stack vi till ett local place istallet. Joda, att man har blaa ogon och missar fa, framforallt inte pa en lokalpub. Att tva blonda ester var i vart sallskap gjorde oss annu mera intressanta. Pa gatan sprang vakterna efter oss for att vi skulle ga inte pa deras bar. Val inne delade vi pa en flaska "Nectar" (colombiansk sprit som smakar ungefar som ouzo) och blev uppdragna pa dansgolvet hela tiden. Jag dansade salsa och fick tre tel.nr. Dessa revs sonder symboliskt bakom deras ryggar. Jag fick sallskap hem av hela mitt sallskap och sedan vaknade jag upp till "sondagsfrukosten"; vitt brod med aggrora med smakorvar.... redan nu efter tre veckor fantiserar jag om frukost i Sverige. Frukosten har bestar oftast av varmchocklad, kex och sota munkar. Som tur ar, ar jag oftast sjalv pa mornarna sa jag kan skippa detta. Men ibland ar det oundvikligt som i sondags. Loste det hela genom att peta bort korven.
Nu ska jag se om jag far tag pa sotaste Kimmen och sedan hemmet med tv:tittar kvall och sa maste jag tvatta mina klader!
¡Hasta luego!
Nu har jag varit pa mitt projekt i mer an en vecka. Projektet heter "Servimos" och ar en stiftelse skapad av ett foretag/en bank. Servimos ar ett center bestaende av ett bibliotek, bageri och ett dagis/forskola. Jag hanger mest i bibloteket, men kommer aven att hanga i bageriet + har engelska lektioner for kids pa dagiset. Mina arbetsuppgifter bestar framst av att lara ut engelska, men jag hjalper aven till lite i tyskaundervisningen. Idag har jag haft "advance english/conversation", dvs. den svarare nivan av tre nivaer. Det ar ca. 15 personer i klassen och dessa ar mellan 15-50 ar gamla. Det tog ca. en timme for dessa att presentera sitt namn,yrke,alder,familj,intressen och drommar. Med andra ord, engelskakunskaperna ar ganska sma. Valdigt fa talar engelska har och de som gor det har antingen bott utomlands eller har foraldrar som kan betala for en dyr skola. Imorgon ska jag ha min forsta engelska baskurs. Jag kommer nog halla pa med alfabetet typ hela timmen, men jag gillar det! De vill verkligen lara sig engelska da det ar nyckeln till manga jobb och utomlandsvistelser. Jag forsoker lara dem allt jag kan!
Nar jag inte undervisar engelska hanger jag mest omkring i biblioteket. Centret ar till for allmanheten, men dit kommer framst kids som gar pa skolorna runt omkring centret eller som bor i sjalva centret under veckorna. Manga kommer ifran tuffa familjeforhallanden. En hel del har foraldrar som ar/eller var/ missbrukare pa nagot vis. Nagra blir slagna hemma. Iborjan av mars ska jag och de andra tva voluntarerna pa centret halsa pa barnen och deras foraldrar for att samla information om deras familjesituation. Jag tror att det kommer att bli intressant, men givetvis ocksa valdigt jobbigt och sorgligt. Vi kommer forst intervjua barn+foraldrar tillsammans och sedan barnen enskilt.
I ovrigt sa kanner jag mig ganska overflodig pa projektet da det redan finns tva volontarer och under dagarna nar vi ar dar jobbar eller gar de flesta i skolan. I fredags var vi 4 personer som hjalpte till att sortera ett 20 tal filer; en skrev ettiketer, en sorterade papper, en la dem i mappar och en sorterade in mapparna i bokstavsordning (det var jag!). Just nu ar det ok med denna syssloloshet da jag haller pa for fullt att lara mig spanska, men det kanns lite trist nar jag vet att jag ar kapabel att prestera mycket mer och snabbare. Dock kanns det litet som att de andra volontarerna garna ser att jag inte gor mer an dem. Jag forsoker att ha talamod nu iborjan, an sa lange kan jag inte ta sa manga egna iniativ da min spanska inte den basta...
Spanskan ar det andra som bor namnas nagra ord om... och med det att saga bokstavligen nagra ord; det gar framat, inte bakat. Jag lar mig nytt varje dag och forstar relativt bra. Lar mig snabbt. Det kommer nog bli bra.
Det tredje bor namnas ar att jag har varit lite sjuk varfor jag fick bege mig till akuten i forra veckan for att fa antibiotika. En ytterligare vanta-i-6-timmar-pa-sjukhuset-erfarenhet for Fanny Lingqvist. Har gjort exakt samma sak for fem ar sedan i London nar jag blev sjuk. Fick vanta i ca. 1 timme for att komma in till en lakare, sedan, val inne hos lakaren,forsoka forklara mina syntom samtidigt som den stressade lakaren klamde pa min mage och tog tempen, sedan ner till labbet for att ta mitt andra blodprov i detta land + ett urinprov och till sist upp till den stressade lakaren som fick fler och fler rynkor i pannan. Fick vanta i 3 timmar pa mitt resultat som var helt ok. Visste inte vart eller till vem jag skulle ga, fick svara pa alla mojliga fragor, blev skickad hit och dit hela tiden. Allt gick bra till slut, men var nara pa att brista i gratt manga ganger, vilket var forstaerligt da min mage var mer an tom. Nu mar jag i alla fall mycket battre och det firades i helgen!
I lordags var jag tillsammans med en annan volontar, Allison, och en colombian, Fabian, pa Boteromuseet. Det var gotta, vi hade det riktigt trevligt. Fabians engelska ar lite battre an min spanska, och Allisons spanska ar ungefar som min. Det blev lite av "lost-in-translation" kansla helt enkelt. Fabian forklarade tavlorna och jag och Allison nickade och halvt forstaende. Sedan larde Fabian oss alla fula ord. Pa kvallen skulle jag egentligen ut med ett gang tyskar till det flashigaste stallet i Bogotà. Jag andrade mig i sista stund. Ringde Allison och Fabian och sa stack vi till ett local place istallet. Joda, att man har blaa ogon och missar fa, framforallt inte pa en lokalpub. Att tva blonda ester var i vart sallskap gjorde oss annu mera intressanta. Pa gatan sprang vakterna efter oss for att vi skulle ga inte pa deras bar. Val inne delade vi pa en flaska "Nectar" (colombiansk sprit som smakar ungefar som ouzo) och blev uppdragna pa dansgolvet hela tiden. Jag dansade salsa och fick tre tel.nr. Dessa revs sonder symboliskt bakom deras ryggar. Jag fick sallskap hem av hela mitt sallskap och sedan vaknade jag upp till "sondagsfrukosten"; vitt brod med aggrora med smakorvar.... redan nu efter tre veckor fantiserar jag om frukost i Sverige. Frukosten har bestar oftast av varmchocklad, kex och sota munkar. Som tur ar, ar jag oftast sjalv pa mornarna sa jag kan skippa detta. Men ibland ar det oundvikligt som i sondags. Loste det hela genom att peta bort korven.
Nu ska jag se om jag far tag pa sotaste Kimmen och sedan hemmet med tv:tittar kvall och sa maste jag tvatta mina klader!
¡Hasta luego!
fredag 12 februari 2010
"call me Charlie"
Fram tills igar har min vardag bestatt av kalldusch, handtvatt, kex och snabbkaffe till frukost och ris och agg till middag. Fram tills igar har jag bara varit i den sodra delen av staden. Fram tills igar hade jag aldrig akt i en porshe i hela mitt liv. Igar sa akte jag porche for forsta gangen i mitt liv. Under kvallen akte jag i tre olika bilar, en porsche, en jeep och en mercedes. Igar insag jag mer an nansin (under dessa tre veckor jag varit har) att skillnaderna mellan rika och fattiga i denna stad ar extremt, extremt stor. Igar morse at jag frukost med min 22 ariga "syster" som jobbar hela dagarna och studerar sedan pa kvallen for att kunna fa ihop hennes avgifter till skolan, vilket gar precis da hon bor hemma hos sin mormor. Pa kvallen larde jag kanna "Charlie" som har minst fem bilar, bor i en lagenhet som ar tre ggr. sa stor som huset jag nu bor i, har en walkincloset lika stor som mitt och Kerstins rum tillsammans, har minst 4 livvakter efter sig hela dagarna och har vanner som ar topp politiker. M.a.o. jag larde kanna Colombias absoluta overklass igar.
Jag och de tva andra volontarerna pa mitt projekt blev utbjudna av den hogsta chefen pa mitt projekt. "Charlie" kom tva timmar forsent. Han sa att han hade druckit kaffe med Colombias presidentens sekreterare (enligt honom sjalv). Nar han val kom skjutsade han oss i sin stora porsche till den norra, rika delen av staden. Hans livvakter korde konstant efter var bil och kontrollerade oss da och da nar vi stannade nagonstanns. (for att seatt vi inte hade nagra vapen eller dylikt). "Charlie" bjod oss pa en kaffe medan han sjalv drack en flaska rosé. Hela tiden kom folk fram och halsade pa honom. Alla chefer pa restaurangerna och kaféerna vi passerade halsade och pratade lange med "Charlie", som f.o. sager att han ar en advokat. Efter kaffe och vin skjutsade "Charlie" oss till hans lagenhet i norra Bogotá. Nar den flashiga hissen i glas stannade var vi direkt i hans lagenhet vars vagar var fyllda av orginalkonst och annan dyr dekoration.Utsikten som bjods var over hela Bogotá. Vi blev bjudna pa pasta och glass + mer rosé. Mina tyska kollegor stortrivdes och skrattade hela tiden i kor till det "Charlie" sa. Jag forsokte forgaves halla uppe mitt stela dockleende, men ack i slutet var det svart. Till sist korde "Charlie" oss i hans Mercedes en bit tills han byte med sin livvakt som skjutsade oss hem till vara portar i en jeep.
Val hemma kandes det som en lattnad att kvallen var slut. Visst var det intressant att se denna del av Bogotá och "Charlie" ar nog en av de trevligare priviligerade. Men faktum ar att hans makt och position marks var han an gar. Pa gatorna kommer alla fram for att sakerstalla att de ar omtyckta av "charlie". Tyskarna stortrivdes medan jag kande mig som en skyltdocka som "Charlie" ville visa upp. "Charlie" vill att vi ska umgas med honom idag, hela dagen och kvallen. Tyskarna kommer stalla in allt om sa blir bestamt men jag sager som jag sa igar. "Det vore val trevligt, men det finns faktiskt 12 miljoner andra i denna stad som jag hellre skulle vilja umgas med!" Vill inte spendera 6 manader i detta land med en rik femtioarig snubbe som ar full av makt saval ekonomisk,politisk (?) och social. Inte min grej helt enkelt.
Na, nu maste jag sticka. Jag far beratta mer om mitt projekt, mitt hem och allt annat som hander har en annan dag . Har haft en urinvagsinfektion i 2 veckor nu. Ater antibiotika och mar relativt bra. Ikvall ska jag ut med nagra tyskar och dansa. Nu ska jag till museum Botero tillsammans med en colombian och tre engelsman. Det blir nog skoj!
Saludos!
Jag och de tva andra volontarerna pa mitt projekt blev utbjudna av den hogsta chefen pa mitt projekt. "Charlie" kom tva timmar forsent. Han sa att han hade druckit kaffe med Colombias presidentens sekreterare (enligt honom sjalv). Nar han val kom skjutsade han oss i sin stora porsche till den norra, rika delen av staden. Hans livvakter korde konstant efter var bil och kontrollerade oss da och da nar vi stannade nagonstanns. (for att seatt vi inte hade nagra vapen eller dylikt). "Charlie" bjod oss pa en kaffe medan han sjalv drack en flaska rosé. Hela tiden kom folk fram och halsade pa honom. Alla chefer pa restaurangerna och kaféerna vi passerade halsade och pratade lange med "Charlie", som f.o. sager att han ar en advokat. Efter kaffe och vin skjutsade "Charlie" oss till hans lagenhet i norra Bogotá. Nar den flashiga hissen i glas stannade var vi direkt i hans lagenhet vars vagar var fyllda av orginalkonst och annan dyr dekoration.Utsikten som bjods var over hela Bogotá. Vi blev bjudna pa pasta och glass + mer rosé. Mina tyska kollegor stortrivdes och skrattade hela tiden i kor till det "Charlie" sa. Jag forsokte forgaves halla uppe mitt stela dockleende, men ack i slutet var det svart. Till sist korde "Charlie" oss i hans Mercedes en bit tills han byte med sin livvakt som skjutsade oss hem till vara portar i en jeep.
Val hemma kandes det som en lattnad att kvallen var slut. Visst var det intressant att se denna del av Bogotá och "Charlie" ar nog en av de trevligare priviligerade. Men faktum ar att hans makt och position marks var han an gar. Pa gatorna kommer alla fram for att sakerstalla att de ar omtyckta av "charlie". Tyskarna stortrivdes medan jag kande mig som en skyltdocka som "Charlie" ville visa upp. "Charlie" vill att vi ska umgas med honom idag, hela dagen och kvallen. Tyskarna kommer stalla in allt om sa blir bestamt men jag sager som jag sa igar. "Det vore val trevligt, men det finns faktiskt 12 miljoner andra i denna stad som jag hellre skulle vilja umgas med!" Vill inte spendera 6 manader i detta land med en rik femtioarig snubbe som ar full av makt saval ekonomisk,politisk (?) och social. Inte min grej helt enkelt.
Na, nu maste jag sticka. Jag far beratta mer om mitt projekt, mitt hem och allt annat som hander har en annan dag . Har haft en urinvagsinfektion i 2 veckor nu. Ater antibiotika och mar relativt bra. Ikvall ska jag ut med nagra tyskar och dansa. Nu ska jag till museum Botero tillsammans med en colombian och tre engelsman. Det blir nog skoj!
Saludos!
torsdag 4 februari 2010
Cumpleaños y nuevo projecto!
Joda, handelserik dag bakom och framfor mig.
Har besokt mitt projekt. Massa kids i alla aldrar som springer runt. Vita, ljusa lokaler, ett bageri och ett bibliotek. Min kansla ar posetiv. Posetivt ar aven att centret "está muy cerca", sa jag ska fixa en cykel i helgen (+ en hjalm givetvis). Da det knappast finns nagon luft i Bogota, kommer jag, precis som cyklisterna i "Tour de France" (som aker till Bogotá for att trana infor loppet), att vara sa valtranad nar jag kommer hem att ni knappt kommer att kanna igen mig. Forutom kulturkrocken som vantas vid min aterkomst, vantas sakerligen aven en luftchock!
Igar tvattade jag alla mina klader for hand mot en tvattbrada, pa morgonen duschar jag kallt. Nar jag kommer hem kommer jag sitta fastklistrad vid tvattmaskinen och folja hur den tvattar kladerna helt utan min hjalp!
Igar kvall satt jag aven i koket och snackade med tva jamnariga colombianer som ar slakt med min mama. De sa att det finns mycket (forutom salsan givetvis) electromusik i Bogota! Sweet tankte jag. Man har nog nagra gotta utgangar att se framemot framover... ovantat!
Jag har f.o. fatt en ny bastis. Paula 11 ar. Hon lar mig spanska och jag lar henne engelska. Vi sjunger Cher´s "Do you believe in life after love" och malar bilder. Hon har stenkoll pa olika kladstilar. Hennes ritblock ar fyllt av emorockare, punkare,rockers,nordar mm. Jag ska oversatta alla textor pa engelsa till spanska sa att hon vet vad hon sjunger om. I tisdags firade vi hennes fodelsedag(cumpleaños) hemma i mitt hus. Forst sjong familjen, bestaende av mormor och mor, "Happy Birthday" pa engelska och sedan pa spanska. Kunde inte riktigt urskilja den spanska versionen ifran den engelska! Sedan blev det tarta och sott kaffe. (Cafe muy dulce)
Nu ska jag sticka ivag till Universidad National. Mest for att kolla in stallet och sedan hem igen. Har lovat att vara hemma kl.17.00. Ska upp tidigt imorgon. Kl. 8.00 ar tiden jag ska befinna mig pa centret. Det ska bli gotta! Nu borjar jag mer och mer fa en bild av hur mitt kommande liv den narmsta tiden kommer att se ut. Har numera ett colombianskt ID kort...en colombiansk identitet!
Hasta pronto amigos y amigas!
Har besokt mitt projekt. Massa kids i alla aldrar som springer runt. Vita, ljusa lokaler, ett bageri och ett bibliotek. Min kansla ar posetiv. Posetivt ar aven att centret "está muy cerca", sa jag ska fixa en cykel i helgen (+ en hjalm givetvis). Da det knappast finns nagon luft i Bogota, kommer jag, precis som cyklisterna i "Tour de France" (som aker till Bogotá for att trana infor loppet), att vara sa valtranad nar jag kommer hem att ni knappt kommer att kanna igen mig. Forutom kulturkrocken som vantas vid min aterkomst, vantas sakerligen aven en luftchock!
Igar tvattade jag alla mina klader for hand mot en tvattbrada, pa morgonen duschar jag kallt. Nar jag kommer hem kommer jag sitta fastklistrad vid tvattmaskinen och folja hur den tvattar kladerna helt utan min hjalp!
Igar kvall satt jag aven i koket och snackade med tva jamnariga colombianer som ar slakt med min mama. De sa att det finns mycket (forutom salsan givetvis) electromusik i Bogota! Sweet tankte jag. Man har nog nagra gotta utgangar att se framemot framover... ovantat!
Jag har f.o. fatt en ny bastis. Paula 11 ar. Hon lar mig spanska och jag lar henne engelska. Vi sjunger Cher´s "Do you believe in life after love" och malar bilder. Hon har stenkoll pa olika kladstilar. Hennes ritblock ar fyllt av emorockare, punkare,rockers,nordar mm. Jag ska oversatta alla textor pa engelsa till spanska sa att hon vet vad hon sjunger om. I tisdags firade vi hennes fodelsedag(cumpleaños) hemma i mitt hus. Forst sjong familjen, bestaende av mormor och mor, "Happy Birthday" pa engelska och sedan pa spanska. Kunde inte riktigt urskilja den spanska versionen ifran den engelska! Sedan blev det tarta och sott kaffe. (Cafe muy dulce)
Nu ska jag sticka ivag till Universidad National. Mest for att kolla in stallet och sedan hem igen. Har lovat att vara hemma kl.17.00. Ska upp tidigt imorgon. Kl. 8.00 ar tiden jag ska befinna mig pa centret. Det ska bli gotta! Nu borjar jag mer och mer fa en bild av hur mitt kommande liv den narmsta tiden kommer att se ut. Har numera ett colombianskt ID kort...en colombiansk identitet!
Hasta pronto amigos y amigas!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)