"call me Charlie"

Fram tills igar har min vardag bestatt av kalldusch, handtvatt, kex och snabbkaffe till frukost och ris och agg till middag. Fram tills igar har jag bara varit i den sodra delen av staden. Fram tills igar hade jag aldrig akt i en porshe i hela mitt liv. Igar sa akte jag porche for forsta gangen i mitt liv. Under kvallen akte jag i tre olika bilar, en porsche, en jeep och en mercedes. Igar insag jag mer an nansin (under dessa tre veckor jag varit har) att skillnaderna mellan rika och fattiga i denna stad ar extremt, extremt stor. Igar morse at jag frukost med min 22 ariga "syster" som jobbar hela dagarna och studerar sedan pa kvallen for att kunna fa ihop hennes avgifter till skolan, vilket gar precis da hon bor hemma hos sin mormor. Pa kvallen larde jag kanna "Charlie" som har minst fem bilar, bor i en lagenhet som ar tre ggr. sa stor som huset jag nu bor i, har en walkincloset lika stor som mitt och Kerstins rum tillsammans, har minst 4 livvakter efter sig hela dagarna och har vanner som ar topp politiker. M.a.o. jag larde kanna Colombias absoluta overklass igar.
Jag och de tva andra volontarerna pa mitt projekt blev utbjudna av den hogsta chefen pa mitt projekt. "Charlie" kom tva timmar forsent. Han sa att han hade druckit kaffe med Colombias presidentens sekreterare (enligt honom sjalv). Nar han val kom skjutsade han oss i sin stora porsche till den norra, rika delen av staden. Hans livvakter korde konstant efter var bil och kontrollerade oss da och da nar vi stannade nagonstanns. (for att seatt vi inte hade nagra vapen eller dylikt). "Charlie" bjod oss pa en kaffe medan han sjalv drack en flaska rosé. Hela tiden kom folk fram och halsade pa honom. Alla chefer pa restaurangerna och kaféerna vi passerade halsade och pratade lange med "Charlie", som f.o. sager att han ar en advokat. Efter kaffe och vin skjutsade "Charlie" oss till hans lagenhet i norra Bogotá. Nar den flashiga hissen i glas stannade var vi direkt i hans lagenhet vars vagar var fyllda av orginalkonst och annan dyr dekoration.Utsikten som bjods var over hela Bogotá. Vi blev bjudna pa pasta och glass + mer rosé. Mina tyska kollegor stortrivdes och skrattade hela tiden i kor till det "Charlie" sa. Jag forsokte forgaves halla uppe mitt stela dockleende, men ack i slutet var det svart. Till sist korde "Charlie" oss i hans Mercedes en bit tills han byte med sin livvakt som skjutsade oss hem till vara portar i en jeep.

Val hemma kandes det som en lattnad att kvallen var slut. Visst var det intressant att se denna del av Bogotá och "Charlie" ar nog en av de trevligare priviligerade. Men faktum ar att hans makt och position marks var han an gar. Pa gatorna kommer alla fram for att sakerstalla att de ar omtyckta av "charlie". Tyskarna stortrivdes medan jag kande mig som en skyltdocka som "Charlie" ville visa upp. "Charlie" vill att vi ska umgas med honom idag, hela dagen och kvallen. Tyskarna kommer stalla in allt om sa blir bestamt men jag sager som jag sa igar. "Det vore val trevligt, men det finns faktiskt 12 miljoner andra i denna stad som jag hellre skulle vilja umgas med!" Vill inte spendera 6 manader i detta land med en rik femtioarig snubbe som ar full av makt saval ekonomisk,politisk (?) och social. Inte min grej helt enkelt.

Na, nu maste jag sticka. Jag far beratta mer om mitt projekt, mitt hem och allt annat som hander har en annan dag . Har haft en urinvagsinfektion i 2 veckor nu. Ater antibiotika och mar relativt bra. Ikvall ska jag ut med nagra tyskar och dansa. Nu ska jag till museum Botero tillsammans med en colombian och tre engelsman. Det blir nog skoj!

Saludos!