lördag 20 februari 2010

Kulturkrock? Hemlangtan? Jobbiga tyskar?

Ok..har varit har i nastan en manad nu. Det kanns som hur lange sen som helst jag bodde i Sverige, men samtidigt har tiden gatt valdigt fort. Mina upplevelser fram tills nu har rent utsagt varit blandade. Jag skulle ljuga om jag sa att jag tycker att det ar fantastiskt har! Helt arligt tror jag att jag upplever for tredje gangen i mitt liv en snarre kulturkrock. Det jag irriterar mig mest pa som stockholmsbo och X - londonbo ar att allt tar en evighet har. Bussarna ar proppfulla av manniskor och man drar sig inte for att ta det tillfallet i akt och "taffsa" lite nar man anda star en mm. ifran varandra. I forrgar hade jag min varsta bussupplevelse pa "transmillenium" nar jag skulle aka hem med tva kompisar fran centrum. Bussen vi akte med var sa full sa att man inte kunde andas. En acklig gubbe brevid mig tog verkligen tillfallet i akt och tryckte sin, med all sakerhet, 50- ariga gubbhack mot min mage. Mannen brevid mig sag det och jag holl pa att do. Jag drog mig upp i stangen over mitt huvud, men det var omojligt att ta sig loss. Kom till slut ut ur bussen och kunde andas igen. Sedan ar det standiga problemet da man ska ga in och ut ifran bussarna. Man vantar inte pa att de utstigande stigit ut utan istallet far alla in i varandra och svar argt at varandra. Pa det mindre bussarna, de sa kallade "Buscetas" eller "collectivo"(smabussar som man ropar in precis som en taxi....dvs. det finns inga busshallsplatser)far jag knappt plats i. De ar rent utsagt livsfarliga da busschaufforerna slapper in hurmangasomhelst..... vilket inte ar tillatet egentligen. Jag aker med dessa varje morgon till mitt "jobb". Det gar knappt att andas under resan och jag kommer aldrig mer klaga pa att tunnelbanan i stockholm ar jobbig da folk i vart fall haller ett avstand! Sist, men inte minst har vi min lilla forundran over volymen pa manniskors tal. Har skriks det nar man pratar med andra, i telefon och overallt i.o. pa gator och torg. De varsta ar forsaljarna. Forsta veckan trodde jag seriost att dessa var sjukt forbannade och ville ha nagot, sedan insag jag att de bara saljer juice. Just nu sitter jag pa ett interntkafe dar de skriker som om det vore krig. Men de sager bara artiga fraser till varandra. Detsamma galler min "colombianska" syster har. Det spelar ingen roll om klockan ar 23.30,05.30 eller mitt pa dagen. Volymen pa hennes rost ar densamma som nar jag brakade med min far for 10 ar sedan. (de sk. tonarsgralen) Jag sitter spand hela kvallarna for jag tror att hon ar arg pa nagot. Likasa min "mama", nar hon oppnar munnen ekar det over hela huset. Min far, (riktiga) skulle do har... om du laser detta mamma sa vet du vad jag menar... Utover dessa saker ar jag valdigt trott pa att alla forsoker blasa en pa pengar. Har ses jag som en rik europè som man kan ta mer betalt for. Jamt maste jag vara noga med att de vager t.ex. frukten och gronsakerna sa att jag inte behover betala ett ockerpris.

Ojoj,... mycket klagan...Men jag tanker inte ga omkring och saga att jag trivs fantastiskt i detta land.Men jag trivs bra i min familj. Tanten som jag bor med verkar gilla mig och jag henne. Haromdagen fragade hon mig om jag trivdes och var nojd, vilket jag gor och sa aven att jag gor. Hennes svar var detsamma som mitt! Jag har fatt en egen tv pa mitt rum (for forsta gangen pa ca. 6 ar har jag en tv i mitt hem)Jag tittar hela kvallarna pa spansk (eller engelsk med spansktext)film, matprogram,barnprogram och sapopror. Det ar gotta. Igar dissade jag en utgang for mitt TV:tittande....men mest pga av jag var dodstrott. At feting chokladen och drack sott kaffe....

Trottheten ar standigt narvarande... inte pga av stress och mycket jobb utan snarare tvartom. Jag ar overflodig i mitt projekt och har inte mycket att gora mer an lite engelskalektioner. Just nu kanns det aven som om jag avskyr allt som har med Tyskland att gora. Forstar min far som flydde landet. Pa mitt projekt fanns det redan tva volontarer som varit dar i ett halvar. Trakigt nog var dessa tyskar och (annu mer trakigt nog )var dessa tva tjejer i tjugoarsalder, fran ovre medelklassen i Tyskland med ett "kolonialiskt" tankande skulle jag lite harddraget saga...(ok jag kan overdriva ibland nar jag ar irriterad pa nagon) Deras utgangspunkt i lektionerna ar "dessa manniskor hinner inte lara sig mycket pa en timme och darfor gor vi det sa simpelt man kan tanka sig".... Detta kan jag acceptera da det delvis stammer, en timme ar valdigt kort... MEN att de har infort en "regel" "fem minuter sena och ni kommer inte in!, -de maste lara sig att komma i tid... som de sjalva sager... JAG DOR!! Prick kl.15.00 nar vi slutar ar tyskarna ut ur porten. De tycker att det ar skont att "Charlie" ar sa trevlig mot dem.... att nagon uppskattar deras fantastiskt, frivilliga och svara jobb! JAG DOR,JAG DOR! Tro 'et eller ej! Detta ar "typiskt tyskt" i alla fall vad galler femminutersregeln. Vad galler tjejernas attityd till manniskorna har och annan kultur ar typiskt privilligerade vasterlandska kids/manniskors installning. Dvs; vi maste lara dem har hur man ska leva! JAG DOR, JAG DOR, JAG DOR!!

Ja,ja.... en blogg ar till for allt mojligt. Just nu ar min till for att ta ut mina aggressioner som jag oundvikligen kanner! Avskyr givitvis inte alla tyskar... och att skylla deras beteende pa deras nation vore valdigt rasistiskt och intolerant... Men faktumet att installningen ar "vasterlandsk" kan man inte komma ifran. Deras attityd infor manniskorna har och ideellt arbete skrammer mig lite... For mig ar det ideella arbetet nagonting jag behover gora for att jag kanner en forbannad skyldighet med tanke pa min uppvaxt och allt jag fatt under denna. Att lara mina elever engelska och andra sprak ar nyckeln for manga av dem till arbete och en battre levnadsstandard. Det ar absolut en bra garning...men jag ar ju inget helgon for det som blir behandlad som en kandis som dessa tva tyskar verkar gilla. Som sagt, det ar en forbannad skyldighet for mig som privilligerad svensk att gora nagot... aven om jag inte kan gora sa mycket annu.....

Nu ska jag njuta av min ledighet och forsoka glomma alla jobbiga saker tills pa sondag/mandag. Jag ska snart traffa Alison, en annan volontar fran england och senare Fabian + hans kompisar dricka cocktails och sedan kolla pa Ojos de Brujos! Det ska bli mer an skoj!!

Seeya!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar