Magsjuk och trott pa tristesen

Har spytt i typ en dag nu. Har inte kunnat behalla nagon mat overhuvudtaget. Vill aldrig mer ata ris igen...men inser att jag ar sa illa tvungen i detta land. Har atit typ fem sma yoghurts nu... grymt sotade som vanligt trots den numera enligt mig ganska intetsagande ettiketten "Natural". Sedan nar var det naturellt att ha typ 30 % socker och minst lika mycket sotningsmedel i en yoghurt????Nar jag kommer hem kommer jag sitta minst tre dagar i koket och bara ata mat utan socker i.... Nederlaget halsomassigt forstarktes med tristessen av att kolla pa minst 5 gamla amerikanska B-dokumentarer.Bland annat sag jag pa en dokumentar om sjalvmordshoppare, grymt upplyftande!Sedan toppmodels... och sedan de aldsta Beverly Hills programmen, tanka sig...innan David och Donna var tillsammans och jag hade totalt glomt bort att Steve och Kelly var tillsammans innan Kelly satsade pa Brandom och sedan Dylan etc. Helt galet!

Utover allt TV -tittande (vilket det blir ganska mycket av just nu...) har jag spenderat en dag i sondags pa typiskt colombianskt satt. Jag och de andra tva tyskarna akte till bar kollega i norra delen av Bogotà. Det tog ca. 1.5 h att ta sig ditt. Vi at varldens storsta lunch; tapastavling(jag at tre, rekordet var 6) och var pa sondagsgudtjanst. Kyrkan var fylld av manniskor och ikoner som jag draglade over i ca. en timme(alltsa ikonerna) Om man bara kunde fa allt utan religionen tankte jag... men prasten var helgalen.... typ som den dar galna prasten i "tre kroner"... sa ratt sa glad att ta sig darifran var man allt, sedan gick vi till ett bibliotek och sedan till tva stora shoppingcenter som familjen stolt visade upp.

Lordagen borjade bra, jag smajoggade som vanligt i parken bredvid mitt hus. Sedan stack jag till "Centro con andino", vilket ar det dyraste stallet i stan, for att kaka lunch med min kompis Allison och hennes kompis Jose. Vi at traditionell colomiansk lunch. Majssoppa gjord pa (tror jag) mjol, majs och mjolk + nagot sott till det. Sedan den standiga kombinationen; ris,potatis,agg och en och annan gronsak. Jag at som en hast da jag inte atit mer an en fralla till frulle. Sedan pa kvallen var planen att jag skulle sticka pa "ojos de brujos". Jag var hel overtygad om att jag skulle fa sallskap av en galen konstnar som kopt min biljett. Dock sa hade blivit ett snarre missforstand... nagot i "lost in translation" stil skulle jag lugnt vilja pasta. Nar jag motte Fabian, som den galna konstnaren heter(som egentligen ar en ganska vanlig colombiansk kille men galen i denna situation anser jag), insag jag att han inte skulle ga pa konserten, utan jag skulle ga pa den helt sjalv... Han gav mig min biljett och nagon annans student ID. som jag, enligt hans goda tro, skulle komma in med. HAHAHA tankte jag., att jag har morkt innebar inte att jag ser colombiansk ut. Jag ma se ut som en student, men ack nej, jag skulle aldrig kunna ta mig ut ur en situation pa spanska som latt skulle kunna ha uppstatt med ett falskt leg. Jag ma vara galen ibland, men nog har jag inte studerat juridik i 2,5 ar for att aka dit pa falskt intygande, framforallt inte i Colombia! Dessutom skulle jag ta mig dit och hem alldeles ensam, nagot som sannerligen latt kunde ha slutat i katastrof. Nej, jag sparar pa katastrofer tills de blir ett oundvikligt faktum...vilket jag helst inte gor medvetet... Lite aldre och visare ringde jag upp min van Alison, vi lyckades efter mycket "lost in translation" ta oss till en nara biograf och avslutade dagen med filmen "Wolfman" pa spanska och hur mycket popcorn som helst som jag sjalvfallet tappade ut over golvet.

Jag sparar min oanvanda biljett som ett minne av mina sprakliga forvirringar har och faktumet att jag blivit aldre och visare. Numera gor jag inte helt galna saker utan att tanka vad syftet med dem ar. Risken att hamna i trubbel kanske var hogst 30 % men anda, inte vart den,... har ju manniskor darhemma som jag vill hem till.

Nu ska jag ringa min kara papps da det ar hans fodelsedag!

Chao!